treskarlsson

Ibland är livet inte särskillt rättvist. Vissa har det lättare än andra och du hade det då inte särskillt lätt. Ibland undrar jag hur du orkade med allt. Så mycket och så ofta, hur klarar man av något sådant? Om någon skulle kunna göra det så är det du! För det gjorde du! Mer än vad du förväntades att göra. Men hur gjorde du det? Det måste funnits något som du höll fast vid? Jag antar att det är något man själv endast vet om.

För min del, så står tiden stilla. Det är inte rättvist att tiden inte räcker till för alla. Det saknas så mycket tid för oss alla. Vår tid tillsammans var knapp och vi var för små för att ta tillvara på den. Jag önskar verkligen att det fanns mer tid. För oss alla tillsammans.

Men varför är jag så arg! Så arg på de där personerna som tror sig vara så nära än men som bara förstör och inte förstår sig på allt det här. Kan inte förstå att just ni som bör finnas där, bara ser det när saker och ting börjar bli allvarliga. Det är inte rättvist att lura folk så!

Allt som händer i livet känns som en enda stor fråga. Man ifrågasätter verkligen vad som är viktigt i livet. Framöver skall jag finnas där för er som känner som mig. <3 Familjen och alla som respekterar vem jag är. Livet är för kort för att kastas iväg med onödigheter. Som en väldigt viktig person i mitt liv alltid brukade säga "Det finns endast två måsten i livet. Det första är att välja och det andra är att dö." Kloka ord som jag verkligen tror på!

Detta inlägget är inte något påhopp eller kränkning, det handlar om att ta tillvara på de man har nära hjärtat. För livet är inte alltid överräns med tiden. Tro på era känslor och låt ingen styra era liv. Alla har sin egna verklighet och det är när dessa helt olika verkligheter går ihop som livet känns underbart!

Älskar er familjen! Ni betyder allt! <3